Semestern är över, varit riktigt skönt!
Vädret var riktigt bra och temperaturer helt i min smak, 23 grader på dagarna, 18 på nätterna, 20 i havet och 6 i ölen. Nåja 1-2 grader till i vattnet hade jag kunnat stå ut med.
Fläktade lite men det var det enda ”drag” som var på semestern, i övrigt var batteriladdning huvudmålet.
14 dagar för mig går (numera) hur bra som helst, mycket tack vare att det är ”lugna gatan” hemma med tävling etc.
Dock blir man ledsen två ggr per dag på semestern och det är när lunchen och middagen är över…
Gran Canaria ju inte ett Mecka av gourmetrestauranger, de flesta har ju gjort så restaurangen ska passa ”hela släkten” med 76 rätter, allt från pizza, pasta, kött, fisk, paella, tapas etc, etc, etc.
Svårt att hålla högsta kvalité på råvarorna märker jag och ägarens målsättning är att få in så många gäster som möjligt och inte hur nöjda vi är (fy fan för inkastare).
Som alltid så tycker jag vår ”lunchrestaurang” Las Caracolas håller bra kvalitet på råvarorna och dom håller på utveckla en bra kvällsrestaurang också.
Vi brukar alltid äta paella där minst en kväll, dock beställer vi dagen innan att vi ska äta den och har ibland önskemål om råvaror (typ hummer) det tar ju trots allt nån timme att göra ordning en riktig paella, så gjorde vi även detta år.
Skillnaden mellan den paellan och typ en lunchpaella på en släktrestaurang är som kliva in i ett krig med kärnvapen mot pil & båge….
Dock är det kul att några restauranger inne i Puerto Rico börjar förstå skillnaden på en kvalitetsrestaurang och en släktrestaurang.
Vi hittade två restauranger i år som vi tyckte höll klart bra kvalitét (inte i själva centrum utan längs hamnen mot Amadores) Frans var den ena (inte släkt men lite familjerestaurang kanske). Ta gärna in en bättre Cognac där och se när dom flamberar glasen innan dom serverar, läckert mervärde!
Sen en träkolsgrillrestaurang med Craft öl som specialitet som var bra, den hette The Beer Harbour.
Trevliga upplägg och det var med garanti träkols grillat!
En positiv sak till på The Beer Harbour var storleken på rätterna, helt lagom.
Tre rätter plus lite ost kändes helt perfekt!
Naturligtvis så var vi på Anno Domini en kväll å i San Augustin, ALLTID bra!
Enkelt tips om ni vill se hur bra en restaurang är? Kolla deras toalett och vin lista.
Sen en sak vi tar så givet i Sverige som är katastrof i utlandet. Röka på restaurang!!! Fy fan vad hemskt och hamna bredvid en rökare när man beställt in en god middag! Och det värsta är att de svenska rökarna bara njuter av att vara utomlands, ingen tanke på omgivning…
Annars är allt sig likt med utlandsresor, som typ vid bagagebandet, ALLA ska stå max 3 centimeter ifrån bandet och trängas, vuxna som små. Två steg tillbaka och alla skulle lätt se när deras väska kommer men det verkar vara svårare att lösa (trots gulmarkering) än konflikten i Palestina.
Läser alltid några böcker på semestern, är ju inget proffs på det och kanske är problemet mitt när man kommer till böcker som man tycker det tar ”år” innan man kommer in i och känns intressanta.
Hade med mig tre böcker, årets thriller 2015 Kvinnan på tåget av Paula Hawkins och Arne Dahls nya Utmarker var två av dem. Jobbigt jobbigt att få amatör läsare Svante fast. En ligger halv läst vid sängen nu. Tar nog med mig den nästa vinter (läser bara böcker på semestern) och gör ett nytt försök.
Den tredje och räddaren var (som vanligt) Michael Connelly och hans senaste bok ”Harry Bosch/det brinnande rummet”, efter två sidor var man fast.
Man får ju höra en hel del andra språk när man är utomlands och i de flesta fall kan man lista ut vad saken gäller på bara tonläge etc.
MEN i vissa fall helt omöjligt, i alla fall för mig.
Japaner tycker jag skäller på varandra hela tiden och hur jag en försöker kan jag inte höra en elak norrman.
Vore kul att lyssna på Presidenten i Hells Angels från Norge, stor, grov, skallig, kraftig & tatuerad gå upp i falsett sista ordet när han beordrar om nåns domedag…..
Men nu väntar jobb och det är lika efterlängtat som semestern var för en månad sen. Var sak har sin tid.
Läste på nätet av en journalist hur dåligt med folk det var på trav nu på nån V86-omgång. Som sedan gnällde på att banan hade faktiskt sagt dom skulle göra allt för få folk 2017.
Fel ur två lägen tycker jag.
Banorna ska naturligtvis göra allt för att få publik på banan men i dagens ”Live & TV” läge kan väl ingen tro att det ska krylla av folk jämnt, i alla väder? Nä, jag tycker banorna ska inrikta sig på typ 5-10 dagar per år , beroende på banans storlek, (V75 lördagar räknas ej) och sen ha dom dagarna som ”mål” publikmässigt, gärna gå ut med dom klart och tydligt. Kanske ska vi dela upp travets dagar och kalla dom för omsättningsdagar & publikdagar helt enkelt?
Kanske måste ta in en ytterligare, ”överleva-dagar” som vi måste ha för att överleva fast det varken är bra omsättning eller folk. Men vi kan inte ha fest jämt men om dom dessa publikdagar riktar in sig på att dra publik så tror jag dom skulle ha bra chanser till en hel del folk dessa dagar. Så banorna ska inte lova för mycket och sen måste väl även den mest inbitne journalisten förstå att en kall januari dag med mycket snö så kommer inte så många.
Undrar om journalisten själv går på trav 4-5 dagar i veckan eller om han kanske smygtittar på Live & TV….?
1 februari kör vi igång igen, som vanligt och lika uttjatat som publiksnack.
Vad då? Jo bantarvadslagning förstås, vi är 7-8 man och vi ska bli en till, Uffe Stenströmer!
Regler, deltagare och kontrakt kommer i nästa ”tankar”, kan dock avslöja att Ola ”H2O” har preliminär anmälts.
Svante, som är kluven om man ska äta upp sig eller inte till dess
